stephaniehansson.blogg.se

Hej på er! :)
Efter en lååång dag på jobbet och en god middag bestående av pasta pesto sitter jag äntligen nergosad i min säng med min älskade laptop och fann äntligen lusten till att skriva lite på bloggen. Som ni säkert förstod i det förra inlägget, är mitt liv inte direkt någon dans på rosor just nu. Uppbrottet mellan mig och Sebastian är väldigt jobbigt för mig och samtidigt som jag försökt traggla igenom det kapitlet, har jag även fått kämpa med andra saker vid sidan av. Till exempel grejen att jag och mina sambos är tvugna att flytta ut ur lägenheten. Jag har tvingat mig själv att inte bara släppa allt för att jag är ledsen, och har verkligen pushat mig själv för att fortsätta frammåt och intalat mig själv att saker kommer bli bättre. För som många säger; efter regn kommer sol. Och ni anar inte hur väl det stämmer...

Min olycka började egentligen vända redan i mitten av veckan då jag innan jobbet bestämde mig för att titta förbi ett stall som ligger 10 min gångavstånd från mitt jobb. Min avsikt var egentligen bara att klappa lite på hästarna i hagen och sakna ridsporten och dessa underbara varelser en stund, men när jag fick syn på en man som var påväg att släppa ut en häst i hagen gick jag bara spontant fram och presenterade mig själv och började småprata lite med honom. Han var hur trevlig som helst och det kom fram att det var ett privatägt galoppstall. Galoppstall. Hur länge har jag inte velat träna galopphästar och bli jockey? Vi pratade en stund till och han berättade att han var jokeytränare och frågade om mina ridvanor och lite sånt. Han berättade att han precis köpt in 2 unghästar som skulle börja tränas inom någon månad, och sen kom det; han frågade om jag ville komma dit och börja träna för honom på hans 2 färskingar. HELL YES. Så vi bytte nummer och han ska alltså ringa mig när det börjar bli dags! :D Total lyckaaaaaa.

Kvällen efter gick jag på 2 visningar av nytt boende; en hybel i stan och sedan en hybel närmare mitt jobb. Jag fick båda, men jag var fortfarande himla osäker på om jag verkligen ville ha något utav dom, så jag letade vidare. Så hittade jag 2 lediga rum i ett jättekollektiv på 10 pers och fick bara för mig att jag bara var tvungen att maila ett intresse för mig och min kära vän och arbetskollega Emma, som också letar nytt boende. Och jag säger bara det... TACK för att jag skickade intressemailet! För samma kväll som visningen var, fick vi svar på att vi hade fått rummen!! :D Jag blev helt förälskad i rummet och hela upplägget av boendet! Mer om det senare i ett annat inlägg, men jag kan kort och gott säga att det nästan kommer vara som att bo i en egen lägenhet! :)

Saker börjar alltså ordna upp sig för mig nu, och jag är SÅ glad för det! Det var (och är) alltså värt att bara bita ihop och älga frammåt och jag känner mer och mer att jag kan klara av nästan vad som helst... en underbar känsla. Så nu tänker jag sitta här i min säng och fortsätta mysa framför facebook med ett paket Maryland-cookies och sedan soooova :)



Godnatt!

/S.H